jag vågade!

Jag har bott här ett år nu. Ett år fyllt med både sorg, glädje, mycket jobb och frustration. 

Att lämna ett ställe där jag bott i hela mitt vuxna liv. Där vi skapade ett liv, en familj, minnen och till slut den stora sorgen och tomheten då du lämnade oss och jordelivet.

Man kommer till den dag då det känns rätt att bryta upp. Den dag då tomheten och saknaden finns i varje liten sten och pinal, då är det dags att gå vidare. Både i sorgen och i livet.

Så jag tog steget. Men det var ett vingligt och mycket osäkert kliv ut i det okända. Att jag hade stöd av barn, syskon, föräldrar, goda vänner och arbetskamrater gjorde att jag vågade!

Oj, vad mycket som hänt detta år!

Fortsättning följer!